Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. C. J. L. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Men han själf mångdubblade sig, nästan
bokstaf-ligen talat, i det han på flera olika håll fick
publicerade anonyma försvarsartiklar. Mycket känslig
för omild kritik sökte han förebygga den genom
att bli sin egen recensent och docenten Lénström i
Upsala, hvilken vid denna tid spelade en viss roll i
literaturen såsom utgifvare af bladet »Eos», gick
Almqvist troget tillhanda, hvarför han svårligen
begabbades af Palmblad. I tidningen Freja1 angreps
Almqvists af Snellman med finsk envishet och tillät
sig då under polemiken att mot denna tidnings
redaktör Ang. Blanche bruka sådana förgiftade
vapen, som en gentleman måste förakta — låt nu
vara att tonen i Stockholmspressen vid denna tid
öfver hufvud ingalunda var fin. Men härom längre
fram i annat sammanhang.
Det stannade ej vid den literära polemiken.
Det var ju själfklart att vederbörande icke gärna
skulle se Det går an’s författare såsom ledare för
en uppfostringsanstalt, och då Almqvist därtill lät
försummelse i sin tjänstgöring komma sig till last,
så blef följden, att han först, 1840, fick tjänstledighet
och året därpå afsked från rektoratet. Och ej nog
därmed; då han 1837 — egendomligt nog kan man
Sverige bosatt finsk agronom, med sin först 1S47 utgifna
pseudonyma broschyr: »C. J. L. Almqvists Det går an, uppfattad
såsom en kristlig idé, af en finsk flicka.»
1 Det var Almqvists mening att inträda i dess redaktion,
men däraf blef efter denna beta intet; i Aftonbladet skref han
desto flitigare och tidtals äfven i Dagligt Allehanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
