Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. C. J. L. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
tycka — låtit prästviga sig, gaf detta nu Uppsala
domkapitel anledning att affordra honom en
förklaring öfver de åsikter han uttalat dels i Det går
an, dels i Marjam, ett i Törnrosens bok inryckt
dramatiserat stycke af bibliskt innehåll, däri
Almqvist låtit aposteln Paulus spela en högst ömklig
roll såsom en jollrande och fjantig gubbe.
Ett åtal af denna art är nästan alltid en
oklokhet; det bereder den tilltalade som oftast
allmänhetens sympatier. Men Almqvist sörjde själf för
att förvärka dessa. Han var för feg att gripa den
martyrgloria som erbjöds honom. I sina svaromål
ådagalade han mycken skicklighet, — han hade
också hjälp af ingen mindre än Thomander —- men
därjämte mycken tarflig advokatyr. Domkapitlet
gaf sig också blottor, i det att det stundom visade
sig tveksamt; blott den stränge ortodoxen
Fahl-crantz var fullt konsekvent och påyrkade Almqvists
afsättning från prästämbetet. Genom nya förhör
och svaromål drog striden ut ända till 1844 och
slutade på ett sätt som var föga ärorikt för båda
parterna. Domkapitlet visade en väg till försoning
genom att af Almqvist begära en ny förbindelse,
att han vidhöll kyrkans läror, och Almqvist var
nog karaktärslös att aflägga en sådan. Det var
både ett brott och en dumhet. Icke vann han
någon ära därigenom och ej mycket ekonomiskt;
genom inflytelserika vänners förord blef han 1846
utnämd till pastor vid lifbeväringsregimentet, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
