Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. C. J. L. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A
57
och samhället... Om hela massor af ohygglig, nedrig, grof
osedlighet just befinna sig hyllade i flera af nuvarande
lefnads-grundsatser, samhällsinrättningar och lagar; vill man deras
afskaf-fande eller ändring till renare och bättre skick, så innehåller
sådant icke ett sträfvande till sedlighetens upplösning efter
det gör alldeles tvärt om... Till stor del erkänner man också
den öfverklagade osedligheten; men så, att man skyliar
olyckorna och fördärfvet på de enskilda blott, icke på
samhällsgrundsatserna». Men de förras »brister äro såsom en droppe
i hafvet emot de massor af fördärf, ömklighet och elände, som
en enda människovidrig samhällsmaxim eller stadgad paragraf
utbreder åt alla håll... Statens brott äro således ojämförligt
viktigare att utspana, efterhålla och rätta än den enskildes».
»Människan födes till världen med mänsklig beskaffenhet.
Se där upplösningen på gåtan af niotiondedelar af s. k. brott
och förvillelser! Den beskaffenhet, som människan ännu har
kvar af Gud, vill göra sig gällande med en makt lika stark
som i inre mening oskyldig, emedan det är Guds röst i själen...
Människan försättes i en vild strid mellan de yttre stadgade
samhällsgrundsatsernas fordringar på henne å ena sidan och
hennes sanna inre humanitet på den andra. Hvilketdera
skall hon lyda? Detta är lifvets förbannelse på jorden...
Uppfostran skall gå att småningom intaga de egentliga
brottmålslagarnes rum. Ty endast uppfostran förbättrar det
inre och afhjälper det onda, hvarom frågan är; de där lagarne
däremot, som måste tillämpas af yttre auktoriteter, kunna ej
undvika att ständigt misstaga sig om det inre och värkliga.
De lägga en grof och kall hand på sina hemlighetsfulla
förhållanden, som de icke fatta: de såra, förvirra: de öka ofta
själfva det onda...»
Utrymmet förbjuder mig att gå in på en
närmare redogörelse för Almqvists åsikter i olika frågor.
Än mindre kan det bli tal om att diskutera dem
och försöka en värdering utaf dem. Öfver hufvud
hafva sådana författare som Almqvist sin betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
