Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. C. J. L. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ö2
värsens mästare vet att med finare medel återge
skiftande stämning.1
Såsom stilist — liksom i så mycket annat —
är Almqvist ojämn, men i regeln står lians prosa
synnerligen högt. I »Den sansade kritiken» lägger
han i Dorantes (sin talemans) mun den
Hamann-Herderska satsen, att språket ursprungligen var
uttrycket för lifvets poesi, och låter honom i
anslutning därtill yttra, att språket »utgör den
underbara föreningen af musik och måleri». Almqvist
är ock en mästare som få att med ord måla och
med ord gifva den lyriska stämningsfullhet, som
ofta så mäktigt griper och tjusar, och som är hans
poesis särmärke. Man bör läsa hvad han (i
»Sättet att sluta stycken») yttrar om skrifsättets
förmåga att väcka stämning, att göra läsaren själf
produktiv i den anda författaren afsett, ett yttrande,
som af Lysander med orätt hånats såsom
anspråksfull fosforistisk mystik. Och hans »bruk af
onaturligt pikanta tilläggsord», som Lysander klagar
öfver, kan ofta med mera rätt kallas hans förmåga
af fantastisk målning och kraftigt karaktäriserande
uttryck.
Det är sant, att Almqvist ibland ej försmår att
1 Liknande växling i värsformer förekommer redan i
Amorina, där t. ex. I: 91 Henrikas repliker äro skrifna på
trokéer, Wilhelms på daktyler.
Af de berättande dikterna på värs åtnjuter af gammalt
Arturs jakt ganska stort rykte, som likväl knappast
rättfärdigas af vare sig innehåll eller form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
