Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tre författarinnor. Den historiska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
säger hon, »med förskräcklig makt känslan af
lidandet, utbredt öfver hela jorden... Hvilka rysliga
af-grunder öppnade sig ej under denna tid för min
blick. Brott af alla slag, själfmord, huru nära stodo
de mig. Ty jag tviflade och förtviflade, jag hade
förlorat min Gud». Blott ett begär, en önskan
återstod, »begäret att lida för alla, att förinta mig
själf för det helas lif».
Ur detta förtviflade tillstånd rycktes Fredrika
Bremer upp därigenom att hon fick en yttre
värk-samhet och en relativ frihet. En af hennes systrar,
Agathe, var sjuklig, och läkare hade tillrådt, att
hon öfver vintern 1826—27 skulle vistas på landet,
ute på Årsta. För att vårda henne stannade där
äfven systrarna Hedda och Fredrika, och den
senare fick sålunda tillfälle att inrätta sitt lif
någorlunda efter sitt eget sinne. Hon egnade sig
framförallt åt att vårda de sjuka och fattiga som
fun-nos på godset. Genom detta värksamma yttre lif
drogs hon ifrån grubblerierna öfver sig själf, och
hon kunde äntligen få den för henne
outsägligt välgörande känslan af att vara nyttig här i
världen.
Äfven under de följande vintrarne fick hon
tillfälle att någon tid vistas ute på Årsta med sina
själfvalda sysselsättningar och inom familjen blef
det nu ljusare; fadren hade de sista åren blifvit
sjuklig, han bar tåligt sina plågor och hans lynne
mildrades, då han såg sig med hängifvenhet vårdad
af sin familj. Efter hans död 1830 skref Fredrika:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
