Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tre författarinnor. Den historiska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
»Det var godt att få vårda och beundra honom
under hans sista, långa, med heroiskt tålamod hurna
lidande... det var godt att se honom hvila efter ett
oroligt lif, godt att på hans kalla hand och panna
få gjuta försoningens tårar». — »Och», tillägger hon
en annan gång, »under de gemensamma plågorna
af vårt husliga lif förenade vi [d. v. s. syskonen]
oss ännu innerligare, och i smärta och tårar knöts
det band, som nu är mitt lifs förnämsta
glädjekälla »
Under dessa de sista åren af 20-talet, under
denna period, då Fredrika Bremer börjar finna någon
jämvikt inom sig, faller begynnelsen af hennes
egentliga författarskap. Skrifvit hade hon gjort
redan länge; hon hade satt ihop små
tillfällighets-pjäser, som uppfördes i familjen, hon hade börjat
bland annat ett stort tilltänkt poem om världens
skapelse, hon hade gjort dagboksanteckningar
under den utländska resan, och hon hade under sina
själsstrider skaffat sig en smula luft genom att
nedkasta sina stämningar på papperet. Allt detta
har hon själf sedermera förstört med undantag af
hvad hon användt för sina själfbiografiska
skildringar i romanerna, t. ex. i »Familjen H.» och i
»Hemmet», där hon som bekant under namnet Petrea
tecknat sig själf.
Då nu under värksamheten och
skogsvandringarna på Årsta lifvet begynte synas henne mindre
dystert, tog sig denna vaknande lifslust uttryck i
en del små skisser och noveller, dem hon genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
