Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tre författarinnor. Den historiska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
tar, att han fick för hennes räkning sätta upp
förklaringar öfver en hel del filosofiska termer; i nästa
arbete slog hon omkring sig med dessa, men
använde dem naturligtvis befängdt Snellman, som
synes rätt mycket beundrat friherrinnan Knorring,
anför denna anekdot såsom exempel på hennes stora
kunskapshåg; närmare till hands ligger att därutaf
sluta till hennes ytlighet, och man gör henne
därmed ingen orättvisa. Hennes egna reflexioner
äro skäligen snusförnuftiga och gå mest ut på att
ge goda råd i umgänges- och familjelifvet. Det
är som oftast mera världsvana än värklig hög
moral som predikas och därtill rena hushållsråd, som
bättre pryda husmodern än författarinnan. Sålunda
meddelas vid skildringen af Amalias bröllop i
Kusinerna föreskrifter för inrättande af ett större
landt-hushåll, som utan tvifvel äro mycket nyttiga, men
icke poetiska. Friherrinnan Knorring har ej häller
tillräcklig humor för att kunna tillåta sig en
skildring af familj elifvets maskineri sådan som Fredrika
Bremers.
Stilen är ganska liflig, men också ytterst
vårdslös, och recensenterna läto henne jämt höra detta.
I ett bref till Snellman medger hon, att hon
»skrif-ver så rysligt fort och aldrig har hvarken tid, håg
eller förmåga att sedan rätta, jämka och omskrifva».
Hon hade aldrig någon tanke på att bättra sig
därutinnan, utan lät det jämt gå på Guds försyn.
Men bredvid allt detta, som med skäl kan
beklagas, finnes det andra sidor i friherrinnan Knor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
