Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tre författarinnor. Den historiska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
ning». Äfven efter »Det går an» var det ett djärft
grepp att så oförfärat skildra dystra sidor ur
landt-folkets lif, utan förskönande, med ärlig
sannings-trohet.
Om friherrinnan Knorring hade sina andliga
rötter i ett äldre kulturskede, så är hon uti sin
realism besläktad med långt yngre generationer. Med
sin egen hade hon få beröringspunkter.
Hon var på sitt sätt religiös och hennes böcker
flöda af religiösa och moraliska betraktelser, nästan
mera än t. ex. Fredrika Bremers, liksom hon
öfver-hufvud icke kan låta bli att kungöra sina tankar
i hvad ämne det nu vara måtte. Men hon har aldrig
som sin medsyster haft några tvifvel, aldrig känt
dennas ängslan inför frågan: hvad är sanning? Hon
har aldrig grubblat, och hon har intet spår af
mystik hos sig. Hennes religion är i själfva värket
som upplysningstidens, blott praktisk moral, och
hon är som denna tid alltigenom rationalist. Hon
har dess klara blick på tillvaron, men denna blick
når icke djupt. Hon har det lifligaste intresse för
sina medmänniskor, men hon anar inte hos dem
några romantiska afgrunder.1
Erotiken är ju, såsom jag redan framhållit,
hennes käraste ämne, och just hennes syn på denna
är högst karakteristisk. Hennes hjältar ha som
oftast haft mer än en kärleksförbindelse af mera
flyktig art, men det förlåter hon gärna. Så kommer
1 Lydia i Väunerna (1835) är kanske ett försök i denna
väg, men såsom sådant alldeles misslyckat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
