Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tre författarinnor. Den historiska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Det erkännande, som friherrinnan Knorring
fåfängt trängtade efter, kom i riklig mån Emilie
Flygare-Carlén till del. Visserligen fann kritiken
— i synnerhet i början af hennes bana och det med
rätta — mycket att klandra i hennes romaner, men
den stora publiken omfattade henne genast med
mycken välvilja, och denna stegrades efterhand
under författarinnans långa lifstid (1807—1892). De
tre sista årtiondena af det gångna seklet sågo
hvar-dera en ny samlad upplaga af hennes talrika
romaner utgifvas, och om äfven denna i Sverige
enastående framgång nått sin höjd, så är dock ännu i
närvarande stund Emilie Carlén långt mera läst än
hennes äldre kvinnliga kolleger. Jag kan om henne
också fatta mig ganska kort; orsakerna till hennes
framgång ligga i öppen dag.
Emilie Carlén föddes 1807 i Strömstad, där
hennes fader, Rutger Smith, var handlande. Yngst
bland 14 syskon blef hon sin faders älsklingsbarn,
och medan hon icke visade någon lust för vare sig
skolstudier eller hushållsbestyr, var hon däremot
förtjust i att hålla till i handelsbutiken och i
sjö-bodarne, där hon fick lyssna till alla de underbara
historier, som skutskeppare och fiskare dukade upp
för »lillemamsell». Dessa utflykter voro icke i
moderns smak, medan fadern, själf mycket vidskeplig,
ej såg något skadligt däri. Där var ock jämsides
med allt skrock mycken sund realism hos dessa
gubbar, och, skref fru Carlén sedan, »aldrig kom
mig någon romantik att förblanda lifvets praktiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
