Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tre författarinnor. Den historiska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
något som man har svårt för att tro. Justus får ock
hastigt stort anhang åtminstone bland kvinnorna,
hvilka äro lika farliga för honom som han för dem.
Då han såsom informator vistas hos en konsul Löve,
lyckas han med sin musik sätta lif i dennes dotter
Evelyn, hvilken dittills försjunken i drömmar (eller
slöhet) gått omkring såsom en främling i lifvet, en
gåtfull »Sten-Venus». Hon förälskar sig i honom,
men ehuru ej okänslig därför afslår han tillbudet
för att följa sin stora kallelse och gifter bort henne
med en hederlig landtbrukare, baron Max von G.
Samma historia upprepas med en annan flicka,
Constance Walter, en bland dem, som blifvit hans
biktbarn; fastän Justus i detta fall själf är häftigt
betagen, tillråder han henne dock att gifta sig med
hans halfbroder Leonard, en prosaisk, men
förståndig och hederlig landtman. Han t. o. m. viger dem
själf, ett experiment, som dock visar sig vara något
för starkt för hans af den inre kampen mellan
passionen och den religiösa kallelsen medtagna nerver,
så att han för någon tid insjuknar. Därpå följer
en kort vistelse i Lappland, hvilken skall vara en
pröfvotid för hans tro på sin kallelse för
missions-uppgiften. Han återvänder hed till Leonard och
Constance, som slagit sig ned vid Bullaresjön i norra
Bohuslän, där äfven Gra ve huserar. Justus, som
efterhand kommit allt mer på det klara med dennes
skurkaktighet, börjar nu ock fundera på, att
missionen måhända ej är hans rätta fält, och att han
måhända skulle kunna få en fullt så lysande framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
