Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tre författarinnor. Den historiska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
genom att gifta sig med den änka blifna rika
arf-tagerskan Evelyn, därigenom få en bemärkt social
ställning, begagna sin vältalighet i politikens i stäL
let för i religionens tjänst, bli riksdagsman o. s. v.
Emellertid hetsas han under allt detta af lidelsen
för Constance, som å sin sida också kämpar med
sin böjelse. —Slutligen kommer katastrofen; »natten
vid Bullarsjön». Evelyn afslår Justus’ frieri,
Constance likaså hans förslag om gemensam flykt. Han
tänker då begå själfmord, men när brodern Leonard
i samma stund kommer åkande, skrämmer han i
stället hästen, så att åkdonet störtar ned i ett
bråddjup och brodern dör. Constance, underrättad härom
af Justus, offrar sig själf för att utplåna hans skuld;
sedan hon fått hans löfte att på jorden göra bot i
hopp om deras andliga förening efter döden,
springer hon i sjön. Evelyn, uppskrämd och tillkallad
af Justus’ rop, slungas af honom efter Constance.
Vansinnig irrar han allt sedan på Bullarens strand,
»öfver hans läppar kom aldrig mer än ett enda ord.
Detta ord var: Gud!»
Under den diskussion, som uppstod om denna
roman, framhölls med fullt skäl, att teckningen af
läseriet ingalunda var uttömmande och rättvis. Den
uppgift, fru Carlén här gjort till sin, har hon icke
löst, men däremot är skildringen af själfva
hufvud-personen, Justus af Carleborg, icke utan sitt intresse.
Det är en variation af den kvasititaniska,
problematiska typen från den äldre romantikens dagar,
gjord med stort allvar och icke utan sina goda
an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
