Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Pressen och politiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T5i
seljen. Med sin militära uppfostran hade han svårt
att finna sig i den långsammare ärendenas gång,
som lagarne föreskrefvo. Man talade om
»kamarillan», kungens personliga omgifning, såsom
egentligen regerande och om Braheväldet, enär konungens
gunstling, grefve Magnus Brahe ansågs såsom den
mest inflytelserike. Han var utan tvifvel bättre än
sitt rykte, en välmenande man, men utan stora
gåf-vor och utan själfständighet.
Karl Johan fann ock i sin omgifning blott allt
för många, som voro villiga att gå hans ärenden, allt
för få, som tordes ådagalägga själfständighet och
hålla stånd inför konungens uppbrusande sydländska
häftighet.
Oppositionen hade tagit sig uttryck vid
riks-dagarne äfven under förra hälften af Karl Johans
styrelse, och redan 1818 hade man kommit så långt
att en riksrätt varit i värksamhet. Då det främst
gällde att bryta de nyss omtalta traditionerna från
envåldstiden, tillspetsade sig missnöjet emot vissa
personer, de där framträdde som bärare af dessa
traditioner, och angreppen kommo därföre ofta att
få en högst personlig karaktär. Så var ock fallet
med den oppositionella tidningspressen under Karl
Johans regering. De förhållanden, under hvilka
den utförde sitt värf, bidrogo jämväl att göra dess
ställning besvärlig.
Tryckfriheten hade visserligen 1810 fått
grundlags skydd, men två år senare lyckades regeringen
få ständernas medvärkan till en högst betänklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
