Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Pressen och politiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
inskränkning i densamma. Åt hofkanslers-ämbetet
lämnades nämligen då rättigheten att utan vidare
inställa utgifvandet af periodiska skrifter, då de
fun-nos innehålla ting, som kunde vara vådliga för
allmänna säkerheten. Denna s. k. indragningsmakt
lämnade plats för mycket godtycke och var
naturligtvis ett svårt kors för tidningarne. Ett sätt att
kringgå densamma gafs dock, i det att ingen kunde
lagligen hindras att uttaga tillståndsbevis för nya
tidningar, och sålunda kunde ett indraget blad
faktiskt fortsättas under samma redaktion med ny titel
och under nominellt ny utgifvare.1
En skildring af den svenska tidningspressens
historia under detta tidskifte förutsätter en
genomforskning af hela det vidlyftiga materialet, som blott
kan fordras af ett däråt enkom egnat värk, och jag
måste därför nöja mig med några notiser ur
tillgängliga källor.
Såsom den första egentliga oppositions-tidningen
räknas Anmärkaren, uppsatt 1816 af den såsom
humoristisk författare bekante Fr. Cederborgh, hvilken
dock för bladets hållning hade mindre betydelse än
hans medredaktör GeorgScheutz (1785—1873). Denne
tog i tidningen bl. a. fatt på det beryktade
Värm-dömålet, som rörde ett af de vanliga fallen af
äm-betsmannagodtycke. För ett på Värmdön begånget
mord hade länsmannen där misstänkt ett torpare-
1 De oppositionstidningar, som i det följande komma att
beröras, förete därför en hel del, ofta helt obetydliga,
ändringar i fråga om namnet, som här icke behöfva närmare anges.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
