Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Pressen och politiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!56
fängda stilen, dem han lurade en gammal major
Rosenschütz att uppläsa på Riddarhuset. Detta
skämtlynne gaf han fritt lopp i sitt Aftonblad och
han hade rikligt tillfälle att låta det spela i polemik
mot sina motståndare, ty sådana fick han fullt upp.
Det var ej nog med att alla de konservativa och
regerings vänliga bladen föllo öfver honom — det
var ju helt naturligt. Äfven hans egna
meningsfränder drogo snart i fält mot honom, och detta just
på grund af Aftonbladets storartade framgång. Den
äldre oppositionspressen följde regeringens och
ämbetsmännens värksamhet med redligt nit att
uppspåra och kritisera missbruk, men dessa liberala
tidningars artiklar, där Johansson »till komplett
evidens deducerade» sina grundsatser, hade det
betänkliga felet att vara högst ledsamma, och detta
fel var sannerligen icke Hiertas. Han insåg att
om en tidning ej blir läst, så hjälper det icke att
vara än så välmenande, och han visste att gifva
sina uppsatser den lättlästa form som var
nödvändig.
En af hans motståndare yttrade en gång, att
»många tyckte att lilla Easse var rolig och han
gjorde sin fortune på detta tycke». Midt under alla
angrepp, alla förtretligheter och allt arbete visste
Hierta att bibehålla det goda lynnet och därigenom
låg han öfver både motståndare och medtäflare.
Att han därvid icke skydde grofheter och personliga
utfall, torde ej kunna förnekas.
Man kan ha anledning att klandra Hiertas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
