Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Pressen och politiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^5
sätt, så blef slutet på det hela att hau efter två
och ett halft års värksamhet, utledsen och
ruinerad, måst^ upphöra med Fäderneslandet — eller
Fanders-eländet såsom Aftonbladet kallade det.
Crusenstolpe ansåg sig skamligt lämnad i sticket
af Karl Johan och anspelade i sina senare böcker
jämt på att den tid var förliden, då ett kungsord
var att lita på. Från hofvets sida har det svarats,
att det var Crusenstolpe, som genom sin egen
häftighet framkallade en brytning; om han hade haft
tålamod, skulle saken nog arrangerats på ett
tillfredsställande sätt. Kungen löste ut Crusenstolpe
från gäldstugan, där han blifvit insatt, men han
ansåg sig ingalunda därmed försonad, utan afsade
sig sitt assessorsämbete och gick öfver till
oppositionen, i hvars leder han var med vid den stormiga
riksdagen 1834—35.
Under åren närmast efter denna blef kampen
mellan regeringen, företrädd af dåvarande
hof-kanslern Hartmansdorff, och den liberala pressen
som allra lifligast, till dess den kulminerade i 1838
års konflikt. Aftonbladet blef under denna tid
indraget 14 gånger och fick därtill flere åtal på halsen.
Crusenstolpe hade deltagit i den publicistiska
kampanjen genom sina Skildringar ur det inre af
dagens historia, ett galleri porträtter af samtida
politiska personer, både nyss bortgångna och ännu
lefvande; dessa talangfulla, men spetsiga, för att
icke säga stundom giftiga skildringar slukades med
förtjusning af allmänheten under det att å andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
