Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Pressen och politiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
herre Anckarswärd i tèten. Å andra sidan kom
man honom till mötes från hofpartiet, han fick
företräden hos Karl Johan själf, som jämte gunstlingen
Magnus Brahe utvecklade sin förmåga att tjusa
honom. Detta steg Crusenstolpe åt hufvudet.
Fantasimänniska som han var i hög grad, såg han
lysande utsikter öppna sig Och lät sig fångas.
Vid riksdagen 1828—30 var han såsom jag
förut nämt Hiertas kamrat i riksdagstidningen och
stod i det hela på oppositionens sida på riddarhuset,
men han förvärfvade sig dock höga vederbörandes
tacksamhet genom att medvärka vid
genomdrifvan-det af ett militärt anslag, som kungen lifligt
intresserade sig för. Så kom anbudet att öfvertaga
utgifningen af ett regeringsblad. Crusenstolpe hade
just då öfverenskommit med Hierta att bidraga till
Aftonbladet, men berusad af hofgunsten, bröt han
utan betänkande öfverenskommelsen och svarade
på Hiertas förvånade spörsmål blott: »Man måste
existera».
Emellertid visade det sig snart, att
Crusenstolpe härvid gjort en dålig affär. Hans blad, som
kallades Fäderneslandet (1830—33), fick alldeles icke
den officiella prägel, som Crusenstolpe afsett, enär
Svenska Akademien däremot uppställde hinder, rädd
som den var för en konkurrent till Posttidningen.
Bladet lyckades icke uppnå någon vidare spridning;
understödet från hofvet blef vida sparsammare
än som utlofvats, och då Crusenstolpe själf hade
mycken böjelse för ett elegant och dyrbart lefnads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
