Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Pressen och politiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*75
vid sin hemkomst skulle på något vis taga afstånd
från Almqvist, och flera medlemmar af redaktionen,
bland dem Sturzen-Becker, framställde en sådan
fordran till Hierta, men intet svar därpå afhördes,
och Blanche såg sig sålunda afskuren från hvarje
upprättelse. Det sår hau fått sved alltjämt, och då
han en afton i Strömparterren mötte Almqvist, gick
han bort och spottade denne i ansiktet. Almqvist
försvann genast helt tyst; Blanche blef tvärt
generad och lugn och intet vidare uppträde följde däraf.
Men följande dagen diskuterades denna tilldragelse
öfver hela Stockholm. Den blef icke utan sin
betydelse; det tycktes som om man genom denna
explosion hade fått ögonen öppna för hvad pressens
anseende kräfde, och tidningarna mildrade något
tonen i sitt käbbel.
De politiska förhållandena undergingo också
under 1840-talet förändringar, som invärkade på
pressen. Riksdagen 1840—41 bildar höjdpunkten
af oppositionens häftighet; aldrig förut hade den
uppträdt så stark och hänsynslös, man väjde nu ej
ens för att angripa konungen själf. Men efter
denna riksdag blef där liksom ett vapenstillestånd,
och då 1844 tronombytet ägde rum, då tycktes
rollerna till en början vara omkastade; liberalerna
betraktade sig nu såsom regeringsparti, de
konservativa som opposition. Visserligen blefvo de
förhoppningar man från vänsterhåll satt till Oskar I:s
frisinnade riktning icke i längden uppfyllda, men i
alla fall var det en helt annan politisk atmosfär i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
