Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Pressen och politiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o
Men reaktionen mot romantiken sträcker sig
icke till alla punkter; i mångt och mycket märker
man, att äfven det unga släktet har romantiskt
blod i ådrorna, och liksom man kan tala om en
förromantik, kunde man ock utan orättvisa benämna
liberalismen en efter-romantik. Upplysningen var
rationalistisk och skeptisk, ur dess värk andas vi
en klar och kylig luft, och om dess bärare drömde
vakna drömmar och läto sin fantasi föra upp stolta
byggnader för framtiden, så voro dessa förlagda
till denna jorden; det öfversinnliga hade de ringa
tro på och förtröstan till.
Annorlunda stod det till med liberalismen.
Bland dess anhängare funnos gifvetvis personer af
ganska olika religiösa åsikter, och det saknades
icke företrädare af en radikal ståndpunkt, men dessa
senare voro — i synnerhet här i Sverige —
fåtaliga och hade icke ledningen. De allra flästa kunde
väl fälla ett ironiskt ord om ortodoxien eller ge
prästerna en släng i förbigående och kunde jämväl
stundom pynta sig med en Byronsk sönderslitenhet
eller en Heiuesk skepticism, men de hade i grund
och botten en obruten tro på en patriarkalisk försyn.
Den var föga reflekterad, denna tro, och hade föga
uti sig af spekulativ mystik, men just i sin
naivitet var den grundvalen för deras ljusa optimistiska
blick på lifvet.
Den literära förbindelsen mellan romantiken
och liberalismen behöfver jag ej här komma in på;
det är för öfrigt tillräckligt att blott tänka på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
