Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Epigoner och opponenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i94
Nybom är ett karaktäristiskt uttryck för en viss
sida • af studentlifvet på 1840-talet, men hans plats
är dock ej bland den tidens sångare, och det är med
orätt, han räknats med bland »frihetens sångarätt».
Hans svärmeri för friheten var fullkomligt
platoniskt, och han kan alldeles icke, ej ens till sina
intentioner, jämföras med sådana stormfoglar som
Strandberg och än mindre Sturzen-Becker. I grund
och botten var Nybom en foglig konservativ natur
och all mänsklig ordning underdånig. Han bråkade
aldrig om några reformer, och den enda politiska
idé han omfattade var Skandinavismen. Hans bästa
dikter i dess tjänst äro skrifna år 1848; i en af dem,
»Så säga Sveriges studenter», heter det:
Om alla strängar i din svenska luta
Dock voro lika många goda svärd,
Och hvarje bön, de unga hjärtan gjuta,
En man fullt rustad för en riddarfärd;
Då kommo, Danmark, tusen svärd och män.
Men Sverge, Sverge — Sverge dröjer än.
»Gif akt» är en liknande. — Bland hans
tillfällighetsdikter å studentkretsarnes vägnar må äfven
ihågkommas hans vackra, men något utdragna
minnessång öfver prins Gustaf,, »nordens, ungdomens,
sångens älskling».
Såsom andra romantici vid denna tid inbillade
sig ock Nybom ibland, att han led af världssmärta;
han talar en gång om dessa »sångens stormar i en
mänskosjäl», som profanum vulgus ej kan fatta,
och han pröfvar då och då på att imitera Byron.
Det gick som det kunde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
