Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Epigoner och opponenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
upplöser sig som vanligt i romantiskt känslosvall
och granna fraser.
Med 1840-talet var Nyboms egentliga
alstrings-tid slut och han själf kände det med sig. Någon
examen hade han icke tagit, han hade blifvit en
öfverliggare, till praktisk värksamhet dugde han
föga och i Uppsala kunde han ej evigt gå kvar.
Men då fann han på att utnyttja sin talang som
uppläsare. Under ett par års tid i början af
1850-talet drog han landet rundt deklamerande sina
dikter, och med den lätthet han hade att skaka värs
ur armen, skref han för hvarje ny stad han kom
till en högstämd poetisk hälsning. Sålunda blef
han äfven till det yttre en riktig vandrande
trubadur, och jag skulle nog tro att detta tilltalade
honom Efter slutade resor slog han sig ned i
Västerås och lefde där, sysslande med litet arbete för
stadens tidning till sin död 1889. Ringa hade hans
lott blifvit mot hvad han i ungdomsåren tänkt sig
och klen var mestadels hans ekonomi, men han
var en förnöjsam natur och hade ej svårt för att
resignera. Hans ljusa lifsuppfattning, hans
uppriktiga anspråkslöshet och hans frihet från all
afund-sjuka, det är de försonande dragen hos honom. Så
visste han att i sin ålderdom dock rädda några af
ungdomens bästa egenskaper.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
