Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Epigoner och opponenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
fulla, något sirliga idyll fick emellertid fortgå
alldeles ostörd . af missljud från den yttre världen.
Fullkomligt obestridt var aldrig fosforismens
herravälde. Kritiken från akademiskt håll hade ej
hunnit tystna, innan den upptogs af liberalerna.
Den gamla Stockholmsposten, som med akademiska
traditioner mot slutet af sin tillvaro förenade
liberala tendenser, innehöll t. ex. 1831 ett våldsamt
angrepp på Atterbom för hans tillgjordhet, hvarvid
sidoslängar träffade Dahlgren och Vitalis. Annars
voro anfallen riktade mindre mot fosforismen
såsom en literär riktning, än mot dess reaktionära
politiska tendenser, ty karaktäristiskt för
liberalismen var ju att den ledde intressena från estetiska
ting till politiska och sociala. Det blef aldrig
frågan om att underhålla ett sådant utrotningskrig
mot fosforismen, som det denna fört mot den
akademiska riktningen, men en del kritik kom där fram
mot romantiken och dess tendenser, och det är
några uttalanden af denna art jag närmast skall
fästa uppmärksamheten på.
Först må vi då göra en afstickare öfver
Botten-hafvet. Runeberg hade med år 1832 öfvertagit
redaktionen af Helsingfors Morgonblad, en liten
halfveckotidning, som han genom sina literära
artiklar gjort minnesvärd. Han drar här i fält mot
en mängd företeelser inom den svenska literaturen;
börjande med en kvick parodi öfver C. P’.
Dahlgrens skrifsätt fortsätter han med en skarp recension
af den nyromantiska skaldinnan Euphrosynes dikter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
