Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Epigoner och opponenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
dighet: fosforismen uppger nu definitivt och
själf-mant sin literära ledareställning, i det att den
upphör med sina literära tidskrifter. Alltifrån Fosforos’
och Polyfems framträdande 1810 hade romantikerna
genom en lång följd af tidskrifter under växlande
namn utöfvat den literära kritiken, på samma gång
de förkunnade sina läror ej blott i estetiska utan
äfven i andra ämnen. Detta fortgick så i tre
årtionden, och småningom hade de blifvit så godt
som ensamma uti värfvet att sålunda förse den
svenska allmänheten med hvad man skulle kunna
kalla den högre pressen. Hvilken makt som låg
däruti, ligger i öppen dag för hvar och en. Under
några år — från 1828 — hade väl en tidskrift
Heimdal utgifvits af en person, som icke hörde till
nya skolan, nämligen den sedermera som,
språkforskare bekante och berömde Rydqvist, men om
också Heimdal kunde berömma sig af att ha hyllat
förtjänsten, hvilken riktning den än månde tillhöra,
så stod den dock romantiken närmast.
Med år 1838 upphörde emellertid Svenska
literaturföreningens tidskrift; följande år försöktes
med en ny under namn af Mimer, men äfven den
upphörde med året och afslöt sålunda den långa
raden af romantikens literära revyer. Och därmed
var i själfva värket också fosforismens roll utspelad.
Att Atterbom samma år invaldes i Svenska
Akademien, att han året därpå vid sitt inträde där
hälsades af Tegnér med det bevingade ordet, att nya
skolan flyttat in i den gamla, — detta betecknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
