Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Epigoner och opponenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
zelius, sedan skiftesvis af C. E. Zedritz (1842—43
och 1847—48) och C. E. Bergstedt (1844—46 och
1849—5°)- Såsom skönliterära granskare uppträda
här jämte den sistnämde och Malmström
förnämligast Nils Arfvidsson, G. R. Rabe och senare M.
Schück. Någon utpräglad gemensam
partiståndpunkt kan man icke spåra; förnämsta tvisteämnet
skulle väl vara tendensromanen, men äfven
beträffande denna äro åsikterna tämligen delade.
En sammanslutning sådan som den Atterbom
ofvan ordat om kan man således alldeles icke tala
om, åtminstone icke på 1840-talet. Tidigare hade
det måhända varit annorlunda. Då C. A. Hagberg
1840 lämnade Uppsala för att öfvertaga den
professur i Lund, som han vunnit i täflan med
Almqvist, skref Malmström till denne sin äldre kamrat
en sång, däri han hyllade honom såsom
»ungdomens djärfve korag» och tillropade honom:
Snart med jubel hälsar dig där en främmande ungdom,
snart du blifver för den, hvad för den andra du var,
lärare, ledare, vän, det gyllene låset i kädjan,
lekarnes allvar och märg, allvarets glada behag.
Om Hagberg värkligen i Uppsala spelat rollen
af förare, så var det i alla händelser slut därpå
genom flyttningen; i flera punkter hade för öfrigt
han och Malmström trots sin intima vänskap mycket
afvikande åsikter. Den senare var ju en beundrare
af Goethe och Almqvist, hvilka båda Hagberg
häftigt angripit, medan däremot denne kände vida
mera sympati för den uppblomstrande samtida
lite-raturen än Malmström. I Lund blef Hagberg en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
