Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Epigoner och opponenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2l6
i lians tidigare värksamliet, och som gifvetvis
bottnade i Bergstedts egen läggning, hade fått näring
under en längre vistelse i England 1847.
Såsom ett vittnesbörd om arten af Bergstedts
värksamliet i Frey skall jag här framdraga en af
hans största och märkligaste recensioner, den, som
inflöt i tidskriftens sista årgång, och som
afhand-lade ett par af Almqvists senaste skrifter,
imperial-upplagan af Törnrosens bok, Monografien och De
dödas sagor. Bergstedt skildrar förtjusningen öfver
den ursprungliga första serien af Törnrosens bok;
»något ledigare», säger han, »och med sitt
stilistiska själfsvåld behagligare, något friskare, doftrikare
och mera hänförande än dessa små band,
åtminstone vid första läsningen, torde man hafva svårt
att upptäcka i den svenska literaturen.»
Därefter berör Bergstedt Almqvists affall, då
han yppade sin revolutionära tendens För
Bergstedt är det emellertid intet affall, ty Almqvist har
blott »fortbildat sin ursprungliga lefnadsriktning».
Och utan försköning blottar Bergstedt den brist på
högre sedlighet, den »heliga liderlighet», som
alltifrån början förgiftat Almqvists skrifter; »vi måste
upprepa, att denna sedlighet är en skön lögn, ty
den är half, och all halfhet är lögn. Difvet ensamt
är helt och sanning... ’Så jag målar, ty så det roar
mig att måla’, är hvarje romantisk skolas lösen.
’Så jag målar, ty så jag måste måla’, är lagen för
den konstform, för hvilken romantiken redan är
fallen och måste ännu ytterligare falla.» Och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
