Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
rater — var mestadels Choræus, senare någon gång
Bellman förebilden.
Femtonårig beskref Runeberg halft på skämt
en vargjakt i ett poem på hexameter med
Vergili-anska vändningar. Det finnes kvar, likväl ej i sitt
ursprungliga skick, utan sådant det framgått ur
en omarbetning, hvilken företagits under intryck
af författarens vid universitetet började studier i
Hcmerus. Detta lärospån är märkligt såsom ett
förebud om Älgskyttarne, men också i och för sig,
då det bredvid halft skämtsamma efterbildningar
af det episka maneret i epitet och liknelser i vissa
smådrag yppar en förmåga af realistisk
värklighets-teckning, som är förvånande hos en så ung
författare. Så t. ex. heter det om en gumma, att hon
efter ett besök i sitt visthus »läste beställsamt
dörren igen till boden och skuffade på den med
handen.»
Ett litet häfte, efter pärmarnes färg kallat »Blå
boken», innehåller en följd af dikter från
studentåren, hvilka förtälja om huru Runeberg på olika
.håll söker mönstren för sina poetiska stilöfningar.
Från 1822, samma år han ankom till universitetet,
stammar ett stycke på alexandriner, kallat
»Försynen», i gammal välbekant akademisk stil mèd
någon anklang af Lidners mera patetiska retorik.
Det står emellertid tämligen enstaka, och den
bekantskap, som Runeberg nu först gjorde med
Sveriges nyare literatur, har icke häller föranledt mer
än ett par smärre försök i fosforistisk anda. Vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
