Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
brytningstiden har emellertid i skaldens diktning
funnit uttryck äfven i en dikt af större omfattning,
nämligen Svartsjukans nätter, ett poem, som,
koncipierat redan hösten 1827, sysselsatte honom ännu
in på 1829. Huruvida något själfupplefvat ligger
bakom, därom finnes intet bestämdt vittnesbörd, men
den starka lidelse, som genomströmmar hela dikten
häntyder därpå. Å andra sidan har man icke rätt
att tolka den, som ett autobiografiskt dokument;
det kan, som Ljunggren antyder, ha varit en
stämning af mer öfvergående art, i hvilken skalden
fördjupat sig.
Den subjektiva karaktären af Svartsjukans
nätter framträder redan i formen, i det att dikten
huf-vudsakligen utgöres af känsloutbrott af den
olycklige älskaren. Då han sett föremålet för sin
passion, Minna, gift med en annan, drar han sig
tillbaka till en ödemark, tar sin bostad uti en
klippgrotta och fyller näjden nattetid med sin klagan.
Slutligen (i den tredje af de fem »nätterna») finner
älskaren sin Minna, men såsom vansinnig. Hon
uppträder — en ny Ofelia — sjungande, med en
krans af vissna rosor i håret. Efter ett samtal
mellan de båda älskande insomnar Minna vid sin
trogne tillbedjares bröst. I fjärde natten få vi veta,
att hon uppvaknat återställd till sina sinnens bruk,
men i den femte berättas hennes död. Därmed
finner älskaren slutligen ro; han ej blott resignerar,
utan kommer till insikt om jordelifvets intighet,
och efter ett farväl till den jordiska skönheten flyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
