Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
allt rent teoretiskt grubbel var främmande; det är,
såsom ock de anförda orden utsäga, icke tanken
utan känslan hos honom, som är upprorisk.
Erotiken hade redan tidigt tagit sin plats i
Runebergs både sinne och diktning. I sju år hade
han svärmat för en barndomsvän Fredrika Juvelius.
Denna ungdomskärlek hade bleknat och måhända
efterträdts af mera flyktiga tycken, men dessa fingo
nu vika för en ny och djupare böjelse för en annan
Fredrika, en brorsdotter till ärkebiskopen, hvilken
jämväl vistades på Pargas. Det vill tyckas som
om de båda unga på våren 1828 kommit på det
klara med sina känslor och funnit hvarandra, fastän
först i december samma år den formliga
förlofnin-gen försiggick.
Och därmed kommer det en annan fläkt i
Runebergs sång. Vare sig han mera direkt talar om
sin kärlek eller han tecknar bilder ur naturens lif,
är det jublande lefnadslust, som fyller honom. Så
• • • 0
afslutar han sin skildring af en Färd från Abo med
en hälsning till »kullens grönskande björkar, min
sällhets stumma vittnen», och till hyddan där:
Mottag mig nu och låt mig en vingad stund
bland sömn och drömmar bo i din stilla famn!
När första morgonstrålen glöder,
väntar mig Frigga på kullen redan.
En hel rad af dikter i liknande anda bära
vittne om. att Runebergs sunda natur hade segrat
öfver den missmodiga stämning, som haft makt
med honom. Den sålunda lyckligt genomkämpade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
