Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
I januari 1831 _hemförde Runeberg sin brud,
sedan han fått ett par smärre sysslor och därmed
grundat hopp att kunna om ock med mycken
sträf-samhet och i största anspråkslöshet sörja för en
familjs uppehälle. Åren närmast före och efter
detta datum (ungefär 1829—32) äro tiden för den
Runebergska lyrikens högsta blomstring.
Frukterna därutaf framträdde i två band Dikter, utgifna
1830 och 1833, sedan de till stor del förut varit
synliga i tidningar. Den nya själfständiga och
egenartade ton, som här härskar, hade dock för
att finna sin form haft en lycklig vägledning
utifrån.
Runebergs vän och studentkamrat Cygnæus
hade från Petersburg till Helsingfors medfört ett
häfte serbiska folksånger uti en af P. von Goetze
värkställd tysk öfversättuing. En del af dem voro
kärlekskväden, andra firade krigiska bragder.
Originalen hade sådana de ännu sjöngos af folket
upptecknats utaf en serbisk lärd af stor förtjänst,
Ste-fanovitsch Vuk. Huruvida nu dessa sånger kunna
sägas vara folkvisor i detta ords vanliga mening,
torde emellertid vara ganska tvifvelaktigt.
Metodiska undersökningar öfver deras ursprung hafva
väl ännu icke anställts, men en svensk lärd på detta
område, Alfred Jensen, vill snarare betrakta dem
såsom alster af den sydslaviska dikten, då denna’
under renässansen stod på höjdpunkten af sin
utveckling. I konstnärligt afseende stå de i alla
händelser i främsta ledet bland den europeiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
