Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
folkpoesien, och i sin omsorgsfullt utarbetade,
afrundade form förete vissa af dem en
otvifvel-aktig släktskap med en del erotiska dikter, som
länge gått under den grekiska skalden Anakreons
namn, men som numera anses härröra från hans
efterbildare.
Dessa sånger anslogo så lifligt Runeberg, att
han till svenskan öfverflyttade de flesta och till
julen 1830 utgaf dem i ett särskildt litet häfte.
Och att de hjälpt honom att finna formen för hans
egen diktning, betygar han själf, då han om några
af sina Idyll och epigram yttrat: »Dessa äro alla i
deras [de serbiska sångernas] manér.» Honom själf
omedvetet mötte honom äfven här en fläkt från den
antika literatur, som lämnat grundvalarne till hela
hans bildning, och som varit den höga förebilden
för största delen af hans poetiska alstring.
Då vi tala om blomman af Runebergs lyrik,
tänka vi närmast på den nyssnämda cykeln.1 Den
titel, Runeberg med tanke på de serbiska sångerna
först hade bestämt, var »Stycken i folksångens
manér», och på något håll har man uti dem velat
finna en ton från den finska folkdiktningen. Det
är sant att värsmåttet, nästan alltid trokäiskt,
erinrar om den finska runan sådan denna plägar
iklädas svensk dräkt, men detta är en yttre och
måhända mera tillfällig likhet, och detsamma gäller
1 Till anda och form besläktade med denna äro flera
däri ej intagna dikter, såsom »Akta, då är guden nära»,
»Förställningen» o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
