Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Morgonbladet införde Runeberg utöfver
recensionerna en hel mängd andra saker, berättelser,
reflexioner samt dikter, öfversättningar och original.
Blott vid de sistnämda kunna vi här uppehålla
oss: om öfversättningarna må det vara nog sagt,
att de till allra största delen äro gjorda efter
Her-ders tyska samling af folkvisor från olika länder
och sålunda vittna om ett fortlefvande intresse för
folkdikten.
Genomgår man de Runebergska sånger, som
tillkommit under dessa år vid midten af 1830-talet
— de lyriska äro ej så många till antalet —,
finner man i nästan alla en elegisk, stundom rent af
melankolisk grundstämning. Så i Hjärtats morgon,
i Bruden, i Höstkvällen, i Den öfvergifna m. fl. —
denna sistnämda utmärkt genom en för Runeberg
mindre vanlig smekande melodik. Inför strofer
sådana som denna ur Minnet:
Strid på brädden af en graf,
Segling på ett vredgat haf,
Sträfvan på en stiglös stig,
O mitt lif, jag nämner dig —
kunde man vara frestad tro sig hafva att göra med
o ö
någon dikt från 1820-talet. I moll gå ock de båda
vid denna tid (1834—36) diktade förstlingarne af
af ett något tvifvelaktigt värde, så att man frågar sig om det
är rätt återgifvet; så t. ex. följande: »Hos Goethe äro
gestalterna fulla af lif, men hans pänsel är grof; alla hans taflor
tillhöra den flamlänska skolans art.» Måhända har detta
af-sett Goetz eller någon bit ur Faust.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
