Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
Fänrik Ståls Sägner, Molnets broder och Den
döende krigaren, den förra djupt allvarlig, den
senare ej så litet sentimental. Den lilla
värsberättel-sen Jenny, historien om en dygdig sömmerska, som
blir grefvinna, hamnar rent af i gråtmild trivialitet.
Ett grand af denna stämning har meddelat sig
äfven till Runebergs andra idyll, Hanna, som utkom
1836, men liksom Älgskyttarne har sin förhistoria.
Sommaren 1827 påbörjade Runeberg en dikt på
hexameter, som han kallade än »Förlofningen», än
»Midsommarfesten», namn som erinra om
situationen i Hanna; möjligen har som mönster tjänat en
idyll af Voss, ».Den sjuttionde födelsedagen»,
hvilken Franzén bearbetat. Det är ett ej obetydligt
fragment, något öfver 600 värser, men utgör dock
blott en inledning, som med ett myller af
småepi-soder skildrar lifvet i ett prästhus på landet.
Tydligen har Runeberg senare liksom i fråga om
förstudierna till Älgskyttarne funnit detta alldeles för
bredt i anläggningen och därför låtit det ligga.
I början af den utarbetade dikten skildras den
sjuttonåriga Hanna vid sin väfstol:
Frisk satt flickan och röd som ett smultron, vuxet i skuggan,
fri i sin lediga dräkt att sköta det ljufva bestyret.
Barmen i snören ej spänd, med ett maskfritt hjärta inunder,
vidgades fullt och lyftes af andedräkten i vågor,
när med sin blottade arm hon slängde den rörliga spolen.
Men som en spegel klart var ögat och lyste af glädje.
Det berättas, att Runeberg vid ett tillfälle skall
hafva iakttagit en liknande scen och däraf fått
uppslaget till dikten. Denna uppgift, som har alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
