Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2ÖO
Liksom Runebergs lyrik vid denna tid bryter
starkt af mot Idyll och epigram, så ock Hanna mot
Älgsky ttarne, fastän de båda skola räknas till den
episka idyllens område. I Hanna finna vi ej mera
någon direkt efterhärmning af den antikiserande
episka stilen; försvunna äro de stående epiteten
med deras osvenska former och likaså de bredt
utförda liknelserna, hvilka senare ännu i Molnets
broder äro rätt talrika. Hela andan är ock en
annan. Om den äldre dikten ibland framkallar en
tanke på fru Lenngrens hurtiga pännteckningar,
så tycker man sig i Hannas skald se en rätter
arf-vinge till Creutz och Franzén. Tillegnad »den
första kärleken» är dikten på samma gång en
påminnelse om Runebergs ungdomssvärmeri och —
i stort sett — ett afsked från den erotiska lyriken
öfver hufvud. Denna idyllens riktning åt det
känslosamma skulle naturligtvis uppfattas såsom en
förtjänst af den samtid, som beundrande hyllade
Bottiger, och som i glädjen öfver denna dragning
åt det sentimentala förlät Runeberg, att han i
poetisk äkthet och konstnärlig måtta stod så högt öfver
Lauras gråtmilde sångare. Medan Älgskyttarne
mottogos med en viss kyla och reservation, blef
däremot Hanna genast populär, och det ej minst i
Sverige, där Runeberg först nu blef mera allmänt
känd. Nya upplagor af hans värk — visserligen
till skaldens stora förtret tryckta utan hans
tillstånd — spriddes där och med dem hans rykte.
Hafva vi konstaterat denna veka, något
kän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
