Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
ljudit till honom, utan att se sig om på vägen.
Då han uti sin poetiska värksamhet fann något,
som, om det också ej var syndigt, dock ej hörde
till det ena nödvändiga, uppgaf han den nästan
helt och hållet. Stenbäcks och hans
meningsfränders omvändelse föranledde en del tvistigheter, och
den allmänna uppmärksamheten fästes på saken.
Runeberg berördes häraf mycket ömtåligt; det
gällde själfva hjärtpunkten i hans lifsåskådning.
Gentemot pietismens antingen-eller satte han
sitt både-och, och han fann sig manad att
offentligen göra ett inlägg uti saken. Så tillkom hans
enda tendensdikt.
Den gamle trädgårdsmästarens bref trycktes
1837 i Morgonbladet. Berättelsen där om flickan,
som tynar bort af religiöst grubbel, skall Runeberg
ha hämtat från en värklig tilldragelse. Han låter
en gammal naturvän och blomsterälskare förtälja
det mörka öde, som öfvergår hans dotter Rosa,
och i starka ord angripa pietisterna, dessa
»gudaktiga tysta varelser, som räkna det för sin seger
att förkasta jordelifvets fröjder».
Stenbäck gaf Runeberg ett skarpt svar, däri
han icke utan skäl förebrådde honom att med
ensidig optimism utesluta lifvets skuggsidor. Härpå
genmälte Runeberg å sin sida, närmare befästande
och äfven i viss mån modererande sin åsikt. —
Personligen förblefvo de båda antagonisterna
vänner, och ett längre samtal dem emellan skall hafva
slufat med, att Runeberg humoristisk som vanligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
