Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamles ocean för det troende ögat, skuggor bodde
under xdenna sol, det värkliga lifvets land hade
ljus af Gud. Försvunnet var på en gång
sinnlighetens välde, formens betydelse vek för andens,
barbaren blef en broder, kommande från samma
hem och sträfvande dit tillbaka... I stället för den
jordiska skenvärkligheten omfattades nu den
himmelska sanna, och idealet var icke mer blott
mänsklighet utan gudamänsklighet».
Men inseende de gamlas begränsning älskade
han likafullt deras hänförelse för det sköna i den
yttre världen. »En följd af deras barnsligt
sorglösa världsåskådning var, att de sågo jorden och
allt hvad som mötte deras blick i ett gladare ljus,
i en mera leende förklaring än vi. Jorden var för
dem icke saknadens och pröfningarnas hem, en
förvisningsort fjärran från det rätta fäderneslandet,
den var en skön provins af det gudomligas rike,
företrädesvis älskad af högre makter och vald af
dem till bostad.» Och sådan är i själfva värket
också Runebergs egen syn på lifvet. Människan
skall, säger han, vara i harmoni med världen, det
är med det gudomligas uppenbarelse där, och vara
i harmoni med sitt samvete, det är med Guds
uppenbarelse i människan och ordet. Kristus har
visat den rätta vägen till fullkomligheten icke
genom att undfly världen utan genom att deltaga
med henne i förbättringsprocessen. — »Därför
väntar jag», utropar den gamle trädgårdsmästaren, »en
himmelsk värld, ett högre lif, att denna jord är så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
