Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
skön, detta lif, oaktadt sina sorger, så heligt och
så ljuft.»
Måhända skulle någon vilja invända att denna
försmältning af antiken och kristendomen företer
svårigheter, som Runeberg icke vederlagt eller ens
vidrört. Teoretiskt må detta vara riktigt, men
praktiskt, för sin personliga del, hade han realiserat
»det tredje riket». Hans harmoniska natur och hans
i det stora hela lugna och lyckliga lif voro
grund-valarne för denna ljusa, kärleksfulla optimism, som
besjälar alla hans poetiska skapelser. För honom
existerade ingen oupplöslig motsats mellan
kristendomens ideala fordran och den mänskliga naturens
reala kraf, och det onda, sade han, går af sig själf
till afgrunden, medan det goda lefver i ljus. Det
är egoismen, som är det onda, och vår utveckling
består i ett fortgående bortarbetande af denna.
Liksom denna åsikt var mindre teoretiskt
uttänkt än praktiskt känd, och liksom Runeberg rör
sig mindre ledigt på prosa än på värs, så har han
ock bäst framställt sin lifsåskådning i sin poesi.
Särskildt hafva vi att i detta sammanhang fästa
oss vid några dikter från begynnelsen af 1840-talet.
Genom bearbetningar af tysken Kosegarten hade
han lärt känna en del legender från den älsta kristna
tiden och äfven på svenska tolkat några sådana.
Under samma namn har han hopfört fyra dikter, i
hvilka han nedlagt sin trosbekännelse. I Krysantos
tecknar han en idealbild efter sitt sinne, en
gammal grekisk man i den kristna kyrkans älsta tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
