Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
kring den gamle, och han själf, af sångens
glädje gripen, glömde nöd och sorger
och föll in med ord. Den sköna salmen,
sommarns salm: >Den blomstertid nu kommer»,
ljöd i stilla domning från hans läppar.
Så firade lian sin gudstjänst ute i naturen
medan rundt omkring honom töcknen sjönko, solen
göt ut sin strålflod, och
en värld af fägring
växte sakta upp ur skuggans tomhet.
Då säger Anni sitt tack till fåglarne, som med
honom sjungit Guds ära, och till solen, som
predikat och lagt ut hans värk.
Så smälter för Runeberg religionen samman
med kärleken till naturen och kärleken till dèt sköna.
De springa ur samma grund och äro för honom
blott olika yttringar af samma lifskänsla; religionen
söker det gudomliga direkt, konsten söker det i
lif-vets mångfaldiga företeelser. Runeberg definierar
ock poesien såsom »ett samstämmigt och på
naturens sätt troget förhärligande af det högsta
väsendet». Liksom föreningen af kristendomens hopp
om en fortsatt högre utveckling med antikens glada
njutning af det närvarande var kärnpunkten i hans
världsåskådning, så är i estetiskt afseende
idealismens förhållande till realismen det spörsmål, hvarpå
han förnämligast riktade sin tanke, och liksom den
förra mera var en lifs- än en lärdomsfrukt, så är
det ock fallet med hans konstlära. Han har i sin
poesi praktiskt löst det nämda spörsmålet med vida
mera framgång än i sina teoretiska betraktelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
