Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
men äfven dessa ega sitt stora intresse, om ej i sig
själfva dock som bidrag till kännedom om skalden.
I en af sina strödda reflexioner yttrar
Runeberg: »Poesien ser och återger det värkliga, den
sanna värkligheten, rotad i Gud och
genomblom-mande världen. Poesien upphjälper icke naturen,
gör den icke härligare än den är, men den hjälper
mänskligheten att se sin egen och världens
härlighet, att genomskåda ytans förvirring.
Mänskligheten sitter vid lifvets strand och gråter öfver den
mörka vågens skum och oro. Då kommer poesien,
en solblick mellan molnen, och låter henne se, hur
djup, klar och ren den sjö är, som så svallar».
Härmed har han i bild uttryckt sin synpunkt på det
konstnärliga skapandet; till en slutgiltig
formulering af idealiserandets och värklighetsskildringens
förhållande till hvarandra har han knappast
kommit, utan betonar stundom det ena, stundom det
andra. Ibland kan han afvisa hvarje tanke på en
förbättring af naturen och varnar för att utmönstra
»vissa så kallade naturens lägre klasser ür
konstens område», enär dissonanserna, ofullkomligheterna
i världen finnas blott för vår begränsade
uppfattning, medan för skaparen det hela är harmoni.
Han talar ock en gång om »det älskliga i allt hvad
som är faktiskt». Vid andra tillfällen kan
Runeberg framhålla motsatsen, såsom då han säger, att
»i de fria konsterna frambringas en fulländad form,
en ideal skönhet icke genom slafvisk efterbildning
af naturen, hvilken ej älskar att hos de enskilde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
