Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
åter beträffar den utförliga skildringen af den gamle
kungen, har Runeberg motiverat den med
hänvisning på dess betydelse såsom en motsats till Fjalar.
Språket i Fjalar företer en hel del från Ossian
hämtade vändningar, hvilka af Runeberg brukats
med hans vanliga konstnärliga vishet. Då man
jämväl trott sig finna värsen uppbygd af ossianska
element, så bör detta ej för starkt betonas; en
på-värkan från detta håll kan naturligtvis ej förnekas,
men framförallt är det antika mönster, som äfven
i metriskt hänseende gjort sig gällande.
Har sålunda först och sist antiken inspirerat
Fjalar, så må vi något skärskåda, huru Runeberg
förhåller sig till sin förebild, närmast Sofokles’
tragedier. Äfven Fjalar är ju en tragedi ej blott
till andan utan ock till byggnaden. En hvar af
de fem sångerna bjuder oss en bestämd situation
som en akt i ett drama, och personerna uppträda
där handlande och talande som i ett drama
— frånsett att tredje sången till stor del
recite-ras af Oihonna. I detta dramas komposition
finnes en stor olikhet gentemot det antika; medan
detta sistnämda liksom Ibsens senare
skådespel blott visar oss katastrofen, börjar Fjalar sin
episka form likmätigt från begynnelsen och ger
oss förutsättningarna i deras tidsföljd. Men i nästan
allt öfrigt följer Runeberg den Sofokleiska
drama-turgien, sådan han fattat densamma. Slika
släkttragedier voro de ämnen det grekiska sorgespelet
med förkärlek valde; spådomen, som hvilar mörk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
