Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
sakes igenkännande och själfva peripetien äro
motiv, som höra hemma i den grekiska tragedien, till
hvars teknik äfven de utförliga berättelserna höra.
Karaktärernas daning är jämväl — undantag skall
jag strax komma till — gjord i antik anda.
Det grekiska dramats yttre form har Runeberg
däremot icke i allo följt, och ett af dess mest
karakteristiska element, de stora körerna, har han icke
upptagit. Hvad skäl han härtill haft, är icke så
lätt att säga,1 men man är frestad att mycket
beklaga detta beslut. Den kollektiva person,
»folket», Runeberg i dess ställe infört, kan på
intet sätt ersätta de härliga körsånger vi med
rätta kunnat vänta. Och har Runeberg genom
denna uppoffring trott sig göra tragedien mera
lämplig för den moderna teatern, så var denna
hänsyn onödig, ty på scenen har den icke kunnat
häfda sig; om den i Finland stundom uppföres och
mottages med bifall, så beror det på helt naturliga
pietetsskäl.
Hvad med vis beräkning kunnat åstadkommas,
har Runeberg gjort. Omsorgsfullt har han fördelat
skuggor och dagrar och noggrant motiverat allt. I
den tragiska hufvudpersonen, Leiokritos, har han
tecknat inkräktaren, men sörjt för att göra honom så
sympatisk som möjligt genom att i hans värktyg
1 I sin afhandling om den tragiska koren klandrar
Runeberg det sätt, hvarpå Schiller, utgående från en falsk
uppfattning af dess uppgift, användt densamma i Die Braut von
Messina,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
