Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
Herres ledning af händelserna» fullborda hämden
på sin faders mördare »plötsligt, då han själf minst
tänkt därpå». Denna åsikt sade sig Runeberg
alltid haft och äfven tänkt publicera densamma i
yngre dagar.
Hvad värde detta yttrande kan ha för
tydningen af Hamlet lämnar jag därhän; näppeligen har
Runeberg därmed träffat någon central punkt i
dramat, men för honom själf är det synnerligen
karakteristiskt. Det ådagalägger än en gång hans
religiösa världsåskådning och hans svaghet för att
alltid få fram den »poetiska rättvisan». Han yttrade
en gång, att han han icke kunde behandla ett
ämne, i hvilket han ej såg möjlighet till försoning,
och hans behof af att få denna fullt uttryckt äfven
i Kungarne på Salamis har förmått honom att låta
både Leiokritos och Leontes i dödsstunden uttala
sig på ett sätt, som står i den skarpaste motsats
mot den i stycket för öfrigt rådande helleniska
åskådningen
Dock må jag tömma utan klagan denna kalk,
i visshet att den räckts mig af de himmelska,
för att ock jag bevittna skulle deras makt,
I likhet med Fjalar undergår Leiokritos en
sinnets förvandling, men den är hos denne senare
mycket sämre motiverad.
Själfva Leontes-figuren är en studie efter
Hamlet, men just vid en jämförelse mellan dessa båda
nobla grubblande furstesöner springa Runebergs
brister i dagen. Leontes är blott en torr
plikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
