Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
mer än ridderlige martyr för legitimiteten» och
träffar därmed hufvudet på spiken. Ingen af de
kungsämnen, som här kämpa med hvarandra, har
någon kungstanke, och för den nakna abstrakta
legitimiteten kan ingen numera begära, att vi skola
råka i entusiasm.
En sak är ännu att tillägga. Runeberg hade
ej blott studerat de antika tragöderna, äfven
Shak-spere hade vid denna tid blifvit honom kär såsom
uppsatsen om Macbeth bevittnar. Någon invärkan
från den store engelsmannen kan väl knappast
skönjas på dramats byggnad; Leokritos’ situation
erinrar väl i ett och annat om Macbeths, men icke
så att det här kan blifva tal om någon
efterbild-ning.
Däremot tror jag, att en annan af Slfaksperes
största skapelser påvärkat Runeberg vid tillkomsten
af Kungarne på Salamis, nämligen Hamlet. Vid
ett tillfälle år 1844, då samtalet i ett sällskap föll
på detta sorgespel, skall Runeberg med ifver hafva
deltagit i diskussionen, ett yttre vittnesbörd om
hans intresse därför vid tiden för Kungarnes
konception. Strömborg, som anfört detta, omtalar, att
Runeberg på äldre dagar efter en omläsning af
Hamlet yttrat, »att Shakspere däri ville visa, att
det för Vår Herre var likgiltigt, hurudana
personer han begagnade för utförande af sina ändamål,
rättvisan skulle dock hafva sin gång». Ett fint
drag af Shakspere vore det, att den föga
hand-lingskraftige Hamlet kom att »till följd af vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
