Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
Almqvist införde i Aftonbladet (d. 9/6 1849) en högst
besynnerlig recension. Han förklarade däri bl. a.,
att personerna i Sägnerna blott voro allmänna
ty-per och ej hade något nationellt finskt; i detta
hänseende och öfver hufvud ur »artistisk» synpunkt
satte han Runebergs äldre dikter vida högre och
förespådde dem längre lifstid. Det tyckes som om
Almqvist ansett all nationell krigisk poesi
förkastlig, enär han säger sig här — frånsett en del
humo-ristiska drag — återfinna samma anda, som alltid
uppenbarar sig i Tegnérs och Franzéns värser, »när
det skall angå krig, ära och trohjärtlighet».
Emellertid intog Runeberg numera obestridt
första platsen bland alla på svenskt språk diktande
skalder, och flere imitationer vittna på sitt sätt om
Sägnernas berömmelse.
Fortsättningen lät vänta på sig längre än
ämnat var; några sägner omtalas såsom påtänkta, men
då Runeberg ej kunde »få dem på trådarne», lät
han saken bero. Först 1851 tillkom en ny sång,
Fänrikens marknadsminne, hvilken skall hafva varit
påtänkt redan 1848, och 1853 omtalas ytterligare
trenne vara färdiga, nämligen Den femte juli, von
Törne och Lotta Svärd. — Så kom salmboksarbetet,
som för en tid förde skaldens tankar åt annat håll.
Med 1856 vände han åter till sina Fänrikar, och så
följde de återstående, sist i raden Landshöfdingen.
Den andra samlingen, liksom den första omfattande
sjutton stycken, utkom nästan på dagen tolf år efter
denna, den 44 december 1860. Om den yttre
fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
