Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
för att belysa personernas karaktärer, ocli kan han
få fram dessa utan att skildra själfva kampen, så
bryr han sig ej därom. Särskilt i senare samlingen
är scenen ofta förlagd till tiden efter
krigets’af-slutande. Där finnas flera stycken, som äro
tämligen lyriskt hållna — utom inledningssångerna
till båda samlingarna sådana som Fänrikens
hälsning och Den femte juli —, men det är icke dessa,
som äro de mest utmärkande, utan hela raden af
ypperliga karaktärsteckningar, där personerna
framträda med full individuel bestämdhet, hvar och en
insatt i en eller flera situationer. Hvad härigenom
vunnits, springer i dagen om vi t. ex. jämföra
Runebergs sång öfver Wilhelm von Schwerin med
Geijers Dödsoffer öfver densamme; i den senare
blott allmänna betraktelser, som kunde göras vid
hvarje liknande tillfälle, i den förra allt dramatiskt,
inpräglande en bestämd bild. Eller låtom oss taga
Landshöfdingen; grundvalen för denna dikt äro två
officiella aktstycken, nämligen en proklamation af
Buxhövden, den ryske öfverbefälhafvaren, och en
svarsskrifvelse af landshöfding Wibelius, däri denne
häfdar lagens giltighet. Ur dessa har Runeberg
med ett genialiskt grepp skapat den situation, där
han ställer den ryske generalen och den finske
ämbetsmannen emot hvarandra. Den faktiska
kärnan har här ombildats till en med poetisk
åskådlighet framställd poetisk sanning.
Och om vi tänka på den betydligaste och utan
all jämförelse förnämste af Fänrik Ståls efterföljare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
