Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
Törne, som väl i rent komiskt hänseende tar priset
bland kollegerna. Jag tänker att den ger oss en
föreställning om Runeberg, sådan han vid pipan
och toddyglaset kunde hålla sina vänner fast i
timtal, med det uppsluppnaste lynne förtäljande
sina jakthistorier. — Den rika skiftningen i
stämningar fordrar en motsvarande i stil och värs, och där
är jämväl en lång väg från de stora konstmässiga
stroferna i Döbeln och Adlercreutz till den lunkande
trallen i von Fieandt eller den hurtiga farten i
Sandels, alla dessa som flera andra briljanta
exempel på rytmens förmåga af karaktäristik.
Till sist några allmänna anmärkningar. Man
har ofta till Runebergs karaktäristik dragit fram
följande reflexion af honom: »Det är det stora,
änkla, som gör det djupa intrycket och griper
människosinnet med oemotståndlig makt. Mångfalden,
skiftningarna värka ytligt och glömmas». Samma
sak uttalar han en annan gång på annat sätt: »En
skald skall i sin själ vara en djup och klar bölja.
Men tvenne slag af skalder finnas: den djupa klara
böljan kan röras af en vind, då speglar den rikt,
men oroligt; den kan vara obruten, då speglar den
fattigt, men tryggt.» — Medan det i den förra
formuleringen ligger ett program och en
själfhäf-delse, är den senare ett ödmjukt erkännande af en
begränsning. Tar jag ej fel, har detta erkännande
kommit till, då Runeberg någon gång i tanken
jämfört sig med Almqvist. Skilnaden mellan dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
