Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°3
periodens båda stormän låg kanske ej blott i
kynnet, utan berodde jämväl i någon mån på att de
tillhörde olika generationer. För dem båda som för
alla deras samtida var lösen en sammansmältning
af idealism och realism, men Almqvist har långt
mera kvar af romantiken, fast han spränger den
genom mängden af nya idéer; Runeberg blir med
sin styrka i begränsningen en mästare i sin art.
»Sannolikt skall» skrifver Runeberg i sitt sista
bref till Beskow (maj 1863), »mitt snart uppmätta
skriftställen i alla sina drag röja, att hela min håg
är för det änkla och klara, och att allt, som stöter
på svammel och öfver grepp är mig motbjudande».
Detta fördömande gäller ej blott det yttre, den
granna utstyrseln hos Tegnér och hos fosforisterna,
utan sträcker sig till alla de pikanterier, för hvilka
romantikerna och deras efterkommande hade sådan
förkärlek. Uti slikt såg Runeberg intet annat än
ovederhäftighet. Försöken att studera psykologiska
abnörmiteter kallar han »regellösa och upprörande
fantasier»1, och den subjektivism, som gärna
förmäler sig med romantiken, var honom knappast
annat än sjuklighet.
För dem, som söka släktskapen mellan geniet
och vansinnet, lär Runeberg intet material erbjuda.
Då det en gång blef tal om skaldens psykologi i
en krets, där en af hans söner var närvarande,
utbrast denne halft förargad: »Där fanns ingen
psy
1 Jfr särskildt lians anmälan af Victor Hugos Lucrezia
Borgia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
