Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3o6
Måhända yppas äfven härnti antikens
inflytande på Runeberg; om den skänkt honom mycket,
har den ock pålagt honom bojor. Då man gärna
talar om hans »folkligt änkla» stil, så må man
ihågkomma, att denna änkelhet under större delen
af hans bana som skald var klassicitetens, hvilken
i sin stränghet är aristokratisk och alldeles icke
folklig, åtminstone icke germanskt-folklig. Att
Runeberg efter Kungarne på Salamis omedelbart
kunde skapa Sägnerna, visar i hvilken sällsynt grad
han förenade ursprunglig natur med hög
konstnärlighet, och tanken på detta kan blott öka vår
beundran. Om han undgick faran att hamna i en
kylig antikimitation och hade blick för
begränsningen hos antiken, så berodde detta på hans kristliga
religiositet och hans folkliga sinne, men kanske
ock på en småningom vunnen djupare historisk
insikt, genom hvilken Hellas för honom blef något
annat än ett abstrakt kulturideal.
Om sitt arbetssätt har Runeberg yttrat ett och
annat, som förtjänar att tillvaratagas och
sammanställas. Såsom jag ett par gånger förut framhållit,
saknar han fullkomligt sinne för abstraktioner, men
han samtalade gärna om literära spörsmål och
estetiska åsikter, — livarom han ju äfven skrifvit
åtskilligt —, och ur rent praktisk synpunkt var han
gifvetvis högst intresserad för sin egen konsts
teknik.
Han brukade upprepa, att han »aldrig öfvat
tvång mot sin sångmö», d. v. s. aldrig genom rutin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
