Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°5
för sången: naturen, kärleken, familjen, fosterlandet,
religionen.
Förvånande är emellertid att Runeberg icke i
högre grad för sin diktning tillgodogjorde sig hvad
allt han med sin öppna blick iakttog, ehuru han
muntligen skall hafva varit outtömlig uti
berättelser och skildringar ur sina minnen. Något liknande
gäller äfven som Runebergs förhållande till naturen.
Huru förtrogen han var med skog och sjö, veta vi
väl; hade han någon lidelse, som var honom svår
att behärska, så var det jaktens och fiskets, och
djurlifvet studerade han med utomordentligt
tålamod. Att tämja djur var under alla åldrar för
honom en favoritsysselsättning; ännu under sin sista
långa sjukdom hade han tama möss och flugor till
sitt sällskap. Men naturens arbete bryr Runeberg
sig icke om. Hans intresse är ej landtmannens,
utan jägarens och fiskarens eller den mediterande
naturvännens. I de äldre dikterna i synnerhet är där
godt om bilder från naturen, och fina
naturstämningar äro strödda litet hvarstädes, men sällan
inlägger han i dem någon djupare symbolik, och
naturen har för honom ingen mystik, intet
hemlighetsfullt lockande eller förfärande. Jag tror knappt
han skildrat den i uppror, utan nästan alltid lugn
och leende; han älskar att måla morgonens prakt
och än mer solnedgången. I flera af de lyriska
dikterna, i Svartsjukans nätter, i slutet af Molnets
broder, i Hanna, Fjalar och Torpflickan är det
aftonsolens guld, som bestrålar nejderna.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
