Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. »Frihetens sångarätt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
han tvänne diktsamlingar: »Vallmoknoppar,
plockade på steppen af Beppo» samt »Silhouetter,
klippta i papp, samlade af Doktor Dulcamara», i
hvilken sistnämda han angrep åtskilliga bekanta
personer i Göteborg.
Wilhelm von Brauns namn (1813—60)
uppkallar icke för vår fantasi bilden af en frihetens
sångare, och i själfva värket intresserade han sig ej
häller mycket för politiken; liksom sina jämnåriga
har äfven han dundrat mot tyrannerna, men gjort
det på ett sätt, som man vore frestad taga för en
parodi på de andra. Eller hvad säges om följande
tirad, hämtad ur »Den ende frie. Dröm 1851»:
Monarkerna satte sig neder att dricka,
men bålen var fylld af det rödaste blod;
en blänkande bila bars kring såsom bricka,
på denna som bägar en dödskalle stod.
Den hjärtans beskedlige Braun var sannerligen
icke skapad att röra sig på koturnen, men han var
till sin läggning en afgjord demokrat, och han hade
det varmaste hjärta för alla samhällets styfbarn.
Han hade råkat välja den militära lefnadsbanan, men
han afskydde krig och disciplin, och när han i
januari 1846 fick afsked som löjtnant, kände han
detta som en befrielse från ett besvärligt ok.
Naturlighet och otvungenhet älskade Braun,
och för att skatta den insats, han värkligen gjort
i vår literatur, bör man se honom i motsats till den
korrekte och affekterade Bottiger. Med Sturzen-
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
