Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. »Frihetens sångarätt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
Hans namn väcker närmast tanken på
Lunda-stu-denten, som så eldigt sjöng ut de ungas jubel och
harm. Vi skulle icke ens önska bort hans vilda
öfverdrifter, ty äfven de höra med till
karaktäristi-ken af honom och hans tid, och om de också
någon gång framkalla ett litet leende, så är där så
mycket, som kommer med en frisk fläkt af
ungdomlig käckhet, af glödande fosterlandskärlek och
tro på Sveriges och Nordens kraft.
Gustaf Lorens Sommelius var en af de
svenskar, som praktiskt togo konsekvensen af
skandinavismen; han föll vid Dybböl d. 5 juni 1848, och
denna krigardöd spred ett försonande och romantiskt
skimmer öfver hans lif såväl som hans diktning.
Mer än någon annan af sin generation kunde väl
Sommelius räkna själsfrändskap med- Byron, och
hans våldsamma och obändiga lynne gaf sig luft
i ett kringirrande lif och bittra satirer mot
aristokrater, präster och kälkborgare; åtskilliga gånger
har han försökt skildra disharmoniska typer efter
sitt eget beläte. Där var nog skaldegry hos honom
men äfven i konstnärligt hänseende saknade han
disciplin, och formen behandlade han vanligtvis
ytterst vårdslöst. Minst tilltalande äro hans
krigssånger, i hvilka han tyckes gripen af ett riktigt
bärsärkaraseri, och där det icke är fråga om något
ideellt mål utan blott nöjet att få slås. En hel del
tidsdikter af Sommelius syntes under början af
1840-talet i Aftonbladet och i Freja, och 1846 utgaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
