Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. »Frihetens sångarätt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
på alla dessa anekdoter och infall, som snarare höra
hemma vid ett nachspiel än i poetiska kalendrar.
En och annan tar kanske illa vid sig redan öfver
en del af hans ämnen, hans travestering af berättelser
nr gamla testamentet, och icke alla kunna som
Brann själf trösta sig med att »Vår Herre är ingen
pedant».
Man bör emellertid komma i håg, att Brauns
författareskap företer andra sidor, som äro värda
mera erkännande. Hans natur- och genrebilder
äro af ganska växlande värde, men där är flere af
dem, som vittna om en aktningsvärd förmåga af
åskådlig, realistisk skildring; man läse t. ex., huru
han i »En höstdag» målar djurlifvet på gården
utanför sitt fönster. För resten kan Braun också
vara mycket moralisk; med ifver predikar han om
lastens och lättsinnets fördärfliga följder och tuktar
skarpt den högfärdige eller kryparen. Naturlighet
och människokärlek äro grundprinciperna för hans
sedelära, och de äro icke de sämsta, liksom hans
lefnadsfilosofi är det borgerliga sunda förståndets.
Om Braun genom dessa egenskaper är en
motståndare till sådana författare som Bottiger och
Nybom, så har dock äfven han i alla fall sin andel
romantik, och/huru mycket han gycklade med
känslosamheten hos sina samtida, har han själf inombords
en ganska god portion af denna vara, hvilket
kommer fram i synnerhet i hans noveller. Dessa, som
just icke stå så högt i literärt hänseende, skildra
som oftast militärlifvet och ej minst dess
vedervär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
